Trötta ben.

3 veckor sen vurpan, det blev ett uppehåll för att vänta ut vänsterknät. Har varit lite sådär med löpningen tappade gnistan, tyckte inte det var kul. Sprang 12 km som kändes bra sen blev det 20 som var riktigt jobbiga, jag vill ju springa för att jag tycker om det och inte bara för att jag måste, efter de 20 så blev det lite korta pass och i fredags blev det 22 som kändes betydligt bättre, sprang hem från jobbet, det är jättefin löpsträcka via Hagaparken och upp vidare till Ulriksdal det var regn och rusk men det kändes bättre än på länge i ben och kropp. Igår väntade Stadium olympiaden en jättestor tävling för all personal. Varje olympiad präglas av ett tema i år var temat passion. Vi klädde ut oss till Passionärerna, aktiva pensionärer med sportprägel. Naturligtvis hade jag löpning i tankarna när jag tänkte ut hur jag skulle se ut. Utöver maskerad var det ju kamp i sportens tecken. Bla orientering, 20 min kamp mot klockan, jag hade tunga ben sen dagen innan och blev också tråkad i det smarta att springa 22 km dagen före tävling, men med bra pepp från mina två löpkamrater lyckades vi hitta alla kontroller på vår sträcka men tyvärr på 10 sek övertid så vi fick poängavdrag. Men vem bryr sig om sporttävlingen när vi vann best in show.

Inte skönt!

Riktigt bra träningsvecka. Trodde aldrig jag skulle erkänna detta men styrketräningen är faktiskt rolig, känner mig stark i benen och otroligt nöjd när jag kommer till en maskin efter att en kille har haft den och jag får lägga på mer vikt. Tyvärr så blir det det omvända när jag kommer till axlar och armar, jag stirrar med förvåning i blicken när jag inser att det inte går att minska mer. Att jag var svag visste jag men inte hur svag. På gymmet blir det styrka medans löpningen får ske utomhus. Njuter av ljuset och vårvädret. Min löparklocka gick sönder här i veckan så jag blev tvungen att uppgradera mig, en ny leksak en Garmin forerunner 225 med puls på handleden. Känner mig jättenöjd efter att provat den två gånger. Idag var jag ute, skulle springa 24 km, allt kändes bra riktigt skönt flyt runt 12-15 km, underbart väder då man slipper vantar broddar och mössa. Tyvärr är det inte bara isfläckar som kan få en att ramla, runt 19, 5 km möter jag gruset på marken om det är rullgruset eller en sten som fick mig att falla det vet jag inte, men jag vet att det gjorde förbaskat ont. Mina favorit tights slogs sönder på knät, min nya jacka fick ett hål på axeln och mina händer hade önskat att de hade vantar, jag var helt säker på att jag skulle bryta något när jag for mot marken men som tur var blev det bara blåmärken och sår, när jag samlade ihop mig där på marken och satt mig att lugna ner mig lite så kom jag på att klockan var på och det vill man ju inte, tiden före skador. Nog för att jag är envis men även jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle kunna springa vidare, det var bara att börja knata hemåt, glad över att jag var så nära.