Glädje, släkthäng och löpning!

En sådan härlig vecka, fylld av energi o glädje, det har varit släktingar på besök sedan i torsdags. I fredags kom min storebror med sina tvillingtjejer på besök. Som vanligt fredag är obligatoriska löpdagen och vad passar bättre än att umgås en mil en fredag med sin storebror. Jag tror att det var första gången som vi faktiskt var ute och sprang tillsammans han ville springa lite fortare och jag lite långsammare men vi enades någonstans på mitten och hittade ett bra tempo. Denna vecka hände det något nytt, tro det eller ej men plötsligt händer det, jag blev med gymkort. Ett styrkepass har det blivit, härligt med träningsvärk. Förhoppningsvis kommer gymkortet hjälpa mig att bli starkare även med löpningen. Det värsta är ju att det inte händer något när kortet ligger i plånboken, jag måste visst ta mig till gymmet för att nå resultat.

Trevligt sällskap!

Oj så svårt det är just nu att hålla igång löpningen, verkligen varannan vecka. Denna vecka har löpningen helt fått ställas in, en av dagarna valde jag att istället ha myskväll med sonen och en annan kväll var det årsmöte i villaföreningen, där jag dessutom är sekreterare. Är man sekreterare finns det ingen möjlighet att slippa undan. På fredagen fick löpningen ställas in då halsen börjat göra ont, det obligatoriska fredagspasset fick bli en promenad. I dag likaså, fick trevligt sällskap på promenaden då Anton lovade att gå med men bara i 20 minuter, lyckades dra ut på det så vi gick i 30 minuter. När vi närmar oss hemma igen så säger jag att nu kan vi ju gå in och laga middag ihop. Då säger han men mamma nu har jag ju umgåtts med dig. Haha där fick jag, vi som hade en sådan trevlig promenad.

Alla tränar olika!

Återigen har det gått lite lång tid sen senaste inlägget, det kom en resa i vägen. En resa som bar i väg till jättehäftiga Hongkong. Jag tycker verkligen om att resa att utforska nya platser, som alltid packade jag även denna gång ner löparutrustningen, det brukar på något sätt gå att hitta en park eller ett stråk som är lämpad för löpning, men jag vågade inte ut själv. Inte för det var farligt utan för att jag var orolig att komma vilse bland alla höga hus, hade jag sprungit fel hade jag nog virrat runt där än. På hotellet fanns det ett gym, på gymmet fanns det bla två löpband och där sprang jag. Det var väldigt dålig luft i rummet så passen blev inte så långa. En morgon steg jag upp före de andra för att ställa mig på löpbandet det ena bandet upptäcker jag då är trasigt och på det andra står det en tjej, verkligen hon nästan står, på något sätt så är hon ute på promenad samtidigt som hon håller på med sin dator. Det är jättebra att man rör sig även om jag blev väldigt otålig då jag inte kom åt löpbandet, men hon roade mig där hon stod för ca var 5 min höjde hon takten och tog 3 skutt, innan hon återgick till sin långsamma lunk. Morgonen efter när jag åter gick ner då stod hon där igen, men tack och lov behövde jag bara cykla 7 min innan hon var färdig och jag fick ta över löparbandet, då hade hon tränat i 56 minuter. Själv skulle jag föredra att promenera ute men det är svårt att kolla datorn när man är ute och går, kanske var hon precis som jag rädd att komma vilse. Vi var iallafall ute och gick i timmar varje dag och vi hittade alltid tillbaks.