Inställd löprunda!

Skulle ju ladda för fullt inför Hässelbyloppet. Men hur ofta blir det som man tänkt sig? packade väskan för en tjejhelg i soliga Alicante, löparskorna fick följa med. Tänkte minst få till ett pass, har inte sprungit ordentligt sen halvmarathon. I måndags och tisdags var jag på kurs och under en av övningarna fick vi ut och springa, så fick testa vaden och jag tror den håller. Men igår när vi sitter och går igenom vad vi ska göra tre tjejer tre viljor, så säger jag att jag ska minsann springa och en ska måla naglarna och den sista gå och bada. Samtidigt som jag säger att jag ska springa så slår det mig att jag just sitter och dricker Sangria. Inte den bästa uppladdningen inför löpningen, men väldigt trevligt. Eftermiddagen spenderades på stan med Sangria, shopping och lite god paella, senare även en simtur i havet. Ett helt giltigt skäl för en inställd löprunda.

Näst sist!

Man ska ju alltså undvika trädgårdsarbete, skador kan uppstå. Dagen efter halvmarathon, stod jag på tomten och roade mig eller inte, med att tvätta sten. Vit sten som har blivit ful och inte längre skiner vitt. Det är säkert 3000 st stenar som ska tvättas och sen badas i klorin. Där står jag och slänger i ytterligare sten i hinken när jag böjer mig fram och smack det smäller till i vänster vaden. Min egna analys leder till att jag fick en lättare muskelbristning. Ont som sjutton. Som tur var hade vi konferens i Sälen så det blev två dagar med i stort sätt bara stillasittandes. Den tredje dagen ägnades åt skojiga, jobbiga, galna aktiviteter. 3 x 90 min pass med crosscountry bike, löpning/ promenad och sista downhill med mountainbike. Mitt lag gick 90 min, då vi var två halta. Tyvärr var vi inte så snabba i downhill heller, men ibland så nöjer man sig med att överleva. Dock fick vi skämmas när vi slutade 24 av 25 möjliga lag. När vi kom tillbaka till rummet, skitiga och kalla hade några gulliga kollegor lämnat massor med godsaker till oss, allt för att energin skulle komma åter, godsaker och en dusch gjorde susen.
När det sen gäller stenarna så tror jag de vann kampen. Att få de vita igen kommer ta år, funderar på om det inte är lättare att bara måla de. Just nu 1-0 till stenen.

Stockholm halvmarathon!

21098 meter, i härligt sensommar väder i ett vackert Stockholm. Njuter man hela tiden? Nej blir ju svaret. Loppen för mig är kryddan på träningen, det är ju på loppen man vill få resultat. Så fort man kört en distans så räcker det inte längre att ta sig runt utan man vill något mer. Före Januari i år hade jag aldrig kört 21098 m och hade inte haft några planer på att göra det heller. Men som tur är kan man ju ändra sig. Jag körde mitt första halvmaran lopp i April då jag tränade långdistans inför maran, efter maran blev det mest 10 km och träning för att bli bättre på midnattsloppet. Men i går var det alltså dags efter att på 3 veckor ändrat träningen för långdistans igen. Hade en önskan att greja halvmaran på 2 h för det krävs en snittfart på 5,40 km, tyvärr orkade jag inte riktigt hela vägen utan kom in på 2,01 46  då med en snittfart på 5,46. Jamen det är ju 2 h sa någon till mig, men just under löpning så är det ju tyvärr inte så, alla sekunder räknas. Det som jag är nöjdast med ändå är att jag verkligen försökte att komma på 2 h, jag gjorde ett försök. Jag tog ut mig och var trött när jag kom i mål, sen gjorde jag mitt snabbaste halvmarathon hitintills, så det finns hopp om att nå målet. Det finns fler lopp, självklart njuter man på loppen men mest när man kommer över mållinjen.

Löpkompis!

Alla som befann sig i Stockholm i söndags vet vilket skitväder som drog in. Jag hade tidigare bestämt med en kompis att vi skulle springa runt Edsviken, en runda på ca 22 km. Det är ju ganska lätt när regnet öser ner att hoppa över eller att korta ner sin runda. Men man sviker ju inte en kompis. Hela förmiddagen hoppades jag att regnet skulle avta, men nej det hade väl varit för mycket begärt. Kl 15:30 startade jag och Carin, första 10 km kändes riktigt bra trots regnet, sista 12 blev betydligt jobbigare. Vid ett tillfälle så konstaterade vi båda två att fötterna vägde bly, kanske för att vi vid varje steg fyllde skorna med vatten. Vattenpölarna var fler än de torra fläckarna. Ett tag undrade jag om det var löpning eller vattengympa vi höll på med. Nu på lördag väntar Stockholm halvmarathon för både mig och Carin så inför det kändes det extra bra att få till ett långpass. Idag har jag roat mig med att göra smaskiga bars fullproppade med nyttigheter, alltför att ladda med något gott och bra mellan måltiderna, jag måste äta på eftermiddagen och ibland är det svårt att få till något vettigt. Jag experimenterade och testade mig fram men nu smakar det gott, perfekt energi i kaka till eftermiddagskaffet.

Mina tankar!

Jag är 44 år gammal, jag bor i ett tryggt vackert underbart land. Jag kan inte förändra världen men jag kan försöka påverka det som går. Det klassiska uttrycket ingen kan göra allt, men alla kan göra något passar väl bra just nu? Eller ska vi säga att alla kan väl göra som de vill? Nej, det fungerar inte så. Tyvärr finns det de som inte vill som vi andra, de som tycker att rätt är fel, de som inte förstår att vi alla har en jord att dela på. De som inte accepterar att alla får älska den de vill. De som tycker det är okej att bomba sönder ett land. Jag vill lära mitt barn bra värderingar, jag väljer att jobba i ett företag som bryr sig om människor. Jag skänker pengar till olika organisationer. Jag blir berörd i själ och hjärta av de bilder jag ser. Den människan som inte blir berörd vill man ju ta ett snack med. De flesta dagar är jag trygg, jag vet att det mesta fungerar. Jag blir arg när pendeltåget är försenat, jag gnäller över vädret. Det finns mycket som jag tycker skulle kunna vara bättre, men jag går inte runt och är rädd för vad som ska ske. Jag sover gott om natten. Låt oss nu hoppas att fler människor ska få uppleva trygghet. Jag sprang efter Edsvikens kant, jag såg folk som fiskade, två kvinnor som satt på en brygga och drack vin, såg barn som slängde stenar i vattnet och skrattade samtidigt. Jag mötte ett rådjur det var det som skrämde mig mest under hela rundan, tänk vad det jag tar för givet, för någon annan är en dröm.

Snark!

På fredagar går jag upp 5:20 denna fredag sprang jag innan jobbet, på kvällen var vi hos goda vänner åt god mat och drack gott vin. På lördag var det jobb sen kräftskiva på kvällen. På söndag sprang jag 18 km därefter var det dax för Grönan med jobbet, att äta Langos och sen åka bläckfisken direkt efter, var inte det smartaste jag gjort. Efter en hektisk helg började liksom veckan om. På  måndag sprang jag direkt från jobbet till Hötorget för att åka till Centralen, de flesta dagar går jag istället för att slippa trängas med alla på tunnelbanan, det är betydligt skönare med en promenad men just då hade jag extra bråttom då sonen skulle till optikern. Jag är med in för att lyssna på allt optikern säger. Dock vaknar jag med ett ryck när optikern tilltalar mig. Ville bara sjunka genom golvet, stackars barn som har en mamma som somnar under ett så viktigt besök. Den enda trösten är väl att jag inte snarkade.