Piggare ben men tröttare huvud.

Borde ju naturligtvis ha levererat en racerapport efter maran, men det kom av sig. Jag var ju orolig innan att utebliven träning skulle ställa till problem men kände mig nästan alltför pigg i benen vid målgång och även nu i veckan. Visst har styrketräningen gett resultat med mindre onda knän i år. Förra året tog jag ett längre uppehåll med träning efter maran men denna vecka har innehållit både löpning och styrketräning. Som sagt var benen höll i år men huvudet tog helt slut, hade jättebra känsla fram till 23 km, då hade jag häng på 4,25 vilket var vad jag hade hoppats på. Runt 24 började jag må illa och fick då dra ner rejält på tempot, efteråt inser jag att jag skulle ha fyllt på betydligt mer av sportdryckerna som serverades men just då i solen så var det bara vatten som jag ville ha, vatten är gott men fyller inte på energidepåerna. Jag tog mig i mål men hade verkligen inte tänkt att göra det på sämre tid än förra året. Sänkte mig dock 500 placeringar bland kvinnor vilket borde vara ett tecken på att fler hade det jobbigt i år. Sänker jag mig 500 placeringar varje år då vinner jag maran om 5 år, haha. Det kommer fler maror och 4.30 är fortfarande mitt mål.

Formen?

Ytterligare en vecka har gått, maran kommer närmare och närmare.
Fick frågan igår hur det var med formen, helt ärligt jag har ingen som helst aning. Jag vet att jag har missat vissa träningspsss, framförallt fartpassen, jag fick ett ofrivilligt uppehåll när jag ramlade, utöver det har det dessutom varit väldigt stressigt på jobbet i maj vilket kan påverka. Men jag vet också att jag styrketränat mer i år och att jag fått till två pass på 30 km vardera, jag har sprungit otaliga mil en hel del pass runt 20 km. Knäna och hälarna känns helt okej. Jag har ett mål på lördag och det hoppas jag ska hålla, jag önskar att kunna springa hela loppet, inte behöva gå 5 km som förra året. Har dock fått ett tips att gå några steg lite då och då, just för att bryta det monotona, de stegen kan göra mycket för knäna, helt klart värt att tänka på. Igår blev det till att testa mer kläder för maran, vädret får avgöra vilken outfit det blir, igår var lite för varmt för det jag hade på mig, men var ju tvungen att testspringa de sköna kläderna.

Utmaningar!

Ytterligare en vecka har gått, svår träningsvecka. Skulle sprungit i torsdags men efter att ha varit i möte på dagen och sen åkt direkt till Norrköping  och jobbat klart vid 19, sittandes på ett hotell utan att ätit  middag tog det stopp. Blev picknick på rummet och inte mycket mer.
Blev en mil på fredagskväll, kändes som ett bra pass. På lördagkväll var vi hos goda vänner, god mat och dryck. Jag tackade redan från början nej till vinet, brukar avstå när jag vet att det är löpning dagen efter. Det blev sent och runt midnatt började jag väl bli lite tveksam till om jag verkligen skulle springa. Men blev då tråkad av sällskapet som tyckte det var dåligt om jag skulle skylla på de för utebliven träning. Fick också en utmaning av en av kompisarna, han sa att det du springer i sträcka ska jag dubbla på cykel. Säger man det till mig så blir jag ju triggad, 25 km slet jag ihop, verkligen slet. Han inte mer än hem så fick han en bild på löparklockan. Jag vet dock inte ännu om han faktiskt cyklade 50 eller om han bangade. Jag tog också tillfället i akt att inviga mina nya fina maran kläder de som gäller vid soligt väder, tack för den sponsringen.

Snigel!

Oj oj, nu är det inte långt kvar, jag letar fortfarande efter formen. Får hoppas på en formtopp just den dagen då maran körs. Veckan kan sammanfattas med styrketräning, backintervaller och distanser. Idag sprang jag 30 km, attans vad slitigt. Motvind i ungefär 24 km jag kände mig som en snigel där jag kämpade mig fram, fort gick det verkligen inte och helt slut när jag kom hem igen, det positiva är att knäna känns bättre än de gjorde förra året vid 30 km. Inbillar mig att styrketräningen hjälper till. Efter lite vila och påfyllning av alla depåer så är man åter människa. Förra helgen var vi i New york otrolig stad, jag hade drömt om att springa i Central park men vädret var inte riktigt med oss just för den aktiviteten eller rättare sagt så hade jag packat löputrustnig för finare väder. Det blev två svängar på löpbandet istället, första gången jag sprang på löpbandet fattade jag ingenting, jag sprang som bara den men det tog sådan lång tid, 1 km blev aldrig klar. Jag blev riktigt besviken på mig själv som sprang så otroligt långsamt. Ökade lite till och plötsligt kom jag ju på att det var miles som visades, tur jag kom på det innan jag flög av löpbandet.

Man vet att man borde!

Försöker få ihop veckorna. Mycket på jobbet och löpningen kändes helt plötsligt inte så kul, just när man hamnar i de stressiga perioderna visst är det då som man behöver hitta tiden för träning? För mig är det så, även när löpningen känns trög så vet jag att jag mår bra av den och det gör att jag tvingar mig ut. Förra veckan blev det ett pass med långa intervaller, varje intervall var 1 km, galet jobbigt, ett lugnt kort pass och så i söndags dags att känna på årets längsta löpning 30 km, det var jättehärligt väder att springa i, jag felbedömde vädret då det var betydligt varmare än jag trott, jag hade 3 småflaskor med mig ut en med vatten en med saft och en med energidryck, saften och vattnet gick åt, vid 22 km var jag så galet törstig men bara på vatten, det blev ett stopp på en toalett för att fylla på vattendepåerna och det var så gott. Det var ingen vacker löpning de sista 8 km det var nog mer stapplande, men kroppen kändes okej, ryggen gjorde ont men då vet jag också vad jag behöver jobba med för att hålla under långpass och det finns inga genvägar för att ta reda på det, man måste springa långt. Att springa 1 mil jämfört med 3 mil den skillnaden känns. Även hårda bänkar känns lockande som sällskap.

Trötta ben.

3 veckor sen vurpan, det blev ett uppehåll för att vänta ut vänsterknät. Har varit lite sådär med löpningen tappade gnistan, tyckte inte det var kul. Sprang 12 km som kändes bra sen blev det 20 som var riktigt jobbiga, jag vill ju springa för att jag tycker om det och inte bara för att jag måste, efter de 20 så blev det lite korta pass och i fredags blev det 22 som kändes betydligt bättre, sprang hem från jobbet, det är jättefin löpsträcka via Hagaparken och upp vidare till Ulriksdal det var regn och rusk men det kändes bättre än på länge i ben och kropp. Igår väntade Stadium olympiaden en jättestor tävling för all personal. Varje olympiad präglas av ett tema i år var temat passion. Vi klädde ut oss till Passionärerna, aktiva pensionärer med sportprägel. Naturligtvis hade jag löpning i tankarna när jag tänkte ut hur jag skulle se ut. Utöver maskerad var det ju kamp i sportens tecken. Bla orientering, 20 min kamp mot klockan, jag hade tunga ben sen dagen innan och blev också tråkad i det smarta att springa 22 km dagen före tävling, men med bra pepp från mina två löpkamrater lyckades vi hitta alla kontroller på vår sträcka men tyvärr på 10 sek övertid så vi fick poängavdrag. Men vem bryr sig om sporttävlingen när vi vann best in show.

Inte skönt!

Riktigt bra träningsvecka. Trodde aldrig jag skulle erkänna detta men styrketräningen är faktiskt rolig, känner mig stark i benen och otroligt nöjd när jag kommer till en maskin efter att en kille har haft den och jag får lägga på mer vikt. Tyvärr så blir det det omvända när jag kommer till axlar och armar, jag stirrar med förvåning i blicken när jag inser att det inte går att minska mer. Att jag var svag visste jag men inte hur svag. På gymmet blir det styrka medans löpningen får ske utomhus. Njuter av ljuset och vårvädret. Min löparklocka gick sönder här i veckan så jag blev tvungen att uppgradera mig, en ny leksak en Garmin forerunner 225 med puls på handleden. Känner mig jättenöjd efter att provat den två gånger. Idag var jag ute, skulle springa 24 km, allt kändes bra riktigt skönt flyt runt 12-15 km, underbart väder då man slipper vantar broddar och mössa. Tyvärr är det inte bara isfläckar som kan få en att ramla, runt 19, 5 km möter jag gruset på marken om det är rullgruset eller en sten som fick mig att falla det vet jag inte, men jag vet att det gjorde förbaskat ont. Mina favorit tights slogs sönder på knät, min nya jacka fick ett hål på axeln och mina händer hade önskat att de hade vantar, jag var helt säker på att jag skulle bryta något när jag for mot marken men som tur var blev det bara blåmärken och sår, när jag samlade ihop mig där på marken och satt mig att lugna ner mig lite så kom jag på att klockan var på och det vill man ju inte, tiden före skador. Nog för att jag är envis men även jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle kunna springa vidare, det var bara att börja knata hemåt, glad över att jag var så nära.

Glädje, släkthäng och löpning!

En sådan härlig vecka, fylld av energi o glädje, det har varit släktingar på besök sedan i torsdags. I fredags kom min storebror med sina tvillingtjejer på besök. Som vanligt fredag är obligatoriska löpdagen och vad passar bättre än att umgås en mil en fredag med sin storebror. Jag tror att det var första gången som vi faktiskt var ute och sprang tillsammans han ville springa lite fortare och jag lite långsammare men vi enades någonstans på mitten och hittade ett bra tempo. Denna vecka hände det något nytt, tro det eller ej men plötsligt händer det, jag blev med gymkort. Ett styrkepass har det blivit, härligt med träningsvärk. Förhoppningsvis kommer gymkortet hjälpa mig att bli starkare även med löpningen. Det värsta är ju att det inte händer något när kortet ligger i plånboken, jag måste visst ta mig till gymmet för att nå resultat.

Trevligt sällskap!

Oj så svårt det är just nu att hålla igång löpningen, verkligen varannan vecka. Denna vecka har löpningen helt fått ställas in, en av dagarna valde jag att istället ha myskväll med sonen och en annan kväll var det årsmöte i villaföreningen, där jag dessutom är sekreterare. Är man sekreterare finns det ingen möjlighet att slippa undan. På fredagen fick löpningen ställas in då halsen börjat göra ont, det obligatoriska fredagspasset fick bli en promenad. I dag likaså, fick trevligt sällskap på promenaden då Anton lovade att gå med men bara i 20 minuter, lyckades dra ut på det så vi gick i 30 minuter. När vi närmar oss hemma igen så säger jag att nu kan vi ju gå in och laga middag ihop. Då säger han men mamma nu har jag ju umgåtts med dig. Haha där fick jag, vi som hade en sådan trevlig promenad.

Alla tränar olika!

Återigen har det gått lite lång tid sen senaste inlägget, det kom en resa i vägen. En resa som bar i väg till jättehäftiga Hongkong. Jag tycker verkligen om att resa att utforska nya platser, som alltid packade jag även denna gång ner löparutrustningen, det brukar på något sätt gå att hitta en park eller ett stråk som är lämpad för löpning, men jag vågade inte ut själv. Inte för det var farligt utan för att jag var orolig att komma vilse bland alla höga hus, hade jag sprungit fel hade jag nog virrat runt där än. På hotellet fanns det ett gym, på gymmet fanns det bla två löpband och där sprang jag. Det var väldigt dålig luft i rummet så passen blev inte så långa. En morgon steg jag upp före de andra för att ställa mig på löpbandet det ena bandet upptäcker jag då är trasigt och på det andra står det en tjej, verkligen hon nästan står, på något sätt så är hon ute på promenad samtidigt som hon håller på med sin dator. Det är jättebra att man rör sig även om jag blev väldigt otålig då jag inte kom åt löpbandet, men hon roade mig där hon stod för ca var 5 min höjde hon takten och tog 3 skutt, innan hon återgick till sin långsamma lunk. Morgonen efter när jag åter gick ner då stod hon där igen, men tack och lov behövde jag bara cykla 7 min innan hon var färdig och jag fick ta över löparbandet, då hade hon tränat i 56 minuter. Själv skulle jag föredra att promenera ute men det är svårt att kolla datorn när man är ute och går, kanske var hon precis som jag rädd att komma vilse. Vi var iallafall ute och gick i timmar varje dag och vi hittade alltid tillbaks.

Slask/brask och solsken.

Den här veckan fick jag äntligen till de där fyra passen jag vill ha. Måndag kortare lugn distans, onsdag intervaller, jag körde 3 serier 5x50 sek med 30 sek vila, efter 5 distanser så är det 60 sek vila. Otroligt fascinerande hur de 50 sek man springer kan kännas så långa och hur de 30 sek man vilar kan gå så otroligt fort. På fredagen blev det den nästan obligatoriska fredagsmilen denna vecka med lite fartökningar här och där, lika tungt som vanligt. Men efter fredagsmil kommer fredagsmys bara harva på. Idag var det så dags för veckans långpass. Laddade upp med massor med energi igår då jag var på jättegod trevlig middag. Det var trerätters och mer därtill. För att vara på säkra sidan blev det också amerikanska pannkakor med Nutella till frukost, mums. 22 km alltså årets första halvmara, jag är långt ifrån tempot jag höll i september men hoppas att detta slit som är just nu kommer betala sig längre fram. Idag var det blandat, vattenpölar, isfläckar, ren asfalt leriga stigar och inte nog med det, under löprundan hann det ösregna, snöa och ändras till solsken. Det var nog så som jag kände mig själv med, det var några få löpsteg som kändes lätta några riktigt tunga och några som bara var. 

Inspiration!

Ibland går det inte som man vill. Efter förra veckans 20 km så blev det stopp.
Inte en meters löpning denna vecka, istället blev det en förkylning. Får dock vara glad att det bara blev en förkylning och inte influensan som verkar härja som värst just nu. Det känns i kroppen att den varit mycket still men förhoppningsvis blir det en lätt runda imorgon. Jag vet ibland när jag börjat lite för tidigt att springa efter en förkylning hur det liksom känns som att hela kroppen är förkyld som träningsvärk som inte vill ge sig, men nu har jag nog väntat tillräckligt. Kan man inte springa så kan man alltid läsa om löpning, det finns så många olika program och så mycket böcker, så mycket teknik att öva på. Så otroligt mycket inspiration att få. Men någonstans tror jag ändå att det inte handlar om att ändra löpsteget utan det handlar om att utveckla sitt eget, om man tycker det är roligt förstås. Jag tänker till exempel räkna stegfrekvensen under denna vecka. Bara för jag tycker det är spännande att veta vad jag ligger på, har jag väl koll på det då kan jag tävla med mig själv, den viktigaste jag har att slå.

Stå stilla eller springa?

Visst tar det emot ibland, -16 i fredags. Jag blev tvungen att vänta på bilen som hade frusit från insidan och ut, kom ingenstans för sikten var noll. Kallt som attan, när jag väl kom hem frös jag, ni vet sådär när man är kall hela vägen in. Fredagskvällar är dock löparkvällar även om temperaturen är låg. Hann tina upp innan det blev dax för en kvällsrunda. Utnyttjar timmen då sonen har handbollsträning, när jag sprungit klart och kom in i hallen fick jag höra förvånat har du sprungit? Det är ju farligt? Nej svarar jag då, inte ett dugg, då kommer dagens bästa nej det har du rätt i måste ju vara betydligt farligare att stå still. Visst är det väl så, blev jag tvungen att välja på att springa en timme i -16 eller stå still, då väljer jag springa alla dagar i veckan. Dock kan det ju vara så att är man inte van vid löpning kanske man inte ska börja just när det är så kallt då det kan bli jobbigare i luftrören. Idag var det ju i jämförelse varmt knappt -10 då blev det en lite längre runda. Inte mycket men 12 km fick det bli och lite styrka på det. Se är det fantastiskt skönt efteråt med en varm dusch och kanske en varm brasa.

Löpning=Vintersport

-13 och löpning på g.
Klär man sig bara rätt så funkar det bra.
Jag köpte mig ett par Icebug så jag skulle kunna springa även på vintern när det är halt, har man en gång halkat och slagit sig rejält vill man inte göra det igen, så ett par Icebug kändes som en bra investering. Tyvärr kom inte fötterna och skorna överens, 5 km sen var skavsåren ett faktum. Det här var några dagar sedan och de har fått stå oanvända sen dess. Som tur är så har jag även riktigt bra löparbroddar så löpningen kan fortgå.
Om jag inte har broddar kan jag inte springa lika avkopplat bara för jag är rädd för att halka. Men man kan ju inte bara springa i skor utan jag vill gärna ha schyssta kläder också. Idag blev det underställ och fleecelöpartights och ett par fantastiskt fula men sköna vindtäta mamelucker. Tur de var underst så ingen såg de. På överkroppen blev det långärmad tunn löpartröja, en löpartröja i tunn fleece och löparjacka. Mössa, vantar och en buff i halsen. Trots allt var det kallt i början, men jag fryser hellre ett par minuter än att man är svettig på en gång. Funktionen i kläderna blir än viktigare när det är kallt. Hade ju förstås gärna åkt längdskidor men det är ju lite lättare att bara sticka ut på en härlig 10 km runda i fantastisk vintersol.

Nytt år!

Nyårsafton årets sista dag, årets sista löpning. Underbar löpning i solsken och snö. Så mycket roligt som har hänt 2015, så många mil som har sprungits, nya platser som besökts och nya människor som jag mött. Ett projekt som jag hade var att baka igenom alla recept i Birgittas bästa, alla recept utom 4 tårtor. Igår var jag klar, mycket kakor och bullar har det blivit under året. Jag tog mig också igenom min första mara, en upplevelse som jag vill göra igen. Nu är det nytt år 2016, vem vet vad detta år kommer bjuda på? Jag vill inte sätta några nyårslöften, däremot vill jag ha målsättningar, varför sätta löften som man kanske blir tvungen att bryta? Jag har som målsättning att fortsätta träna helst 3 gånger i veckan. Jag vill springa maran i maj, i år vill jag springa och inte behöva gå 5 km. Jag mår bra av löpningen därför vill jag fortsätta.
Hoppas att ni alla får ett fantastiskt år med allt det ni vill, fullt av utmaningar och målsättningar.