Perfekt kombo!

Nu har den kommit och gått julen. Jag kände hela tiden som om jag tappat en vecka. Jag var inte riktigt beredd, inte helt i fas, men jul blev det. Kanske var det avsaknaden av kyla som gjorde att jag inte riktigt hängde med. Förra söndagen blev det 10 km det var 15 grader ute, jag sprang i mössa men kunde lika gärna haft shorts, men är det 20 december då är det mössa som gäller. Idag var det äntligen kallt och så vackert det blir på en gång. Fick sällskap på rundan idag, jag förstår de som säger att de springer för att det är socialt, dock så har jag inget emot att springa själv med mina tankar, men kombon löpning och en timme tjejsnack den är inte dum. Att kunna prata om allt samtidigt som man tränar det är guld värt, ett perfekt sätt att rensa hjärnan och att sätta fart på kroppen efter allt gott som man har stoppat i sig de senaste dagarna och än är inte gottebordet tömt. Oavsett om man åker skidor, springer, promenerar eller tränar på gym så tror jag de allra flesta vill göra något efter ett par dagar hemma. Dessutom startar man nu så har man ett litet försprång inför nyår då alla vill förnya sina nyårslöften. Hoppas du hittar tiden som får dig att må bra.

Nya skor sökes!

Löpning på fredagskvällen, första passet efter långpasset förra helgen. Jag vet, jag har sagt det förut och jag säger det igen löpning på fredagskvällen är tungt. Tunga stela ben var det, säkert var jag inte helt  återdtälld efter mina 45 km och det bidrog till tungheten. Men nöjd med mina10 km jag ändå sprang, vänsterhälen började göra ont efter ca 4 km oroväckande då jag jobbat hårt för att bli av med hälsmärtor. Men denna gång var det skorna som gav upp. Jag sörjer mina skor, jag har sprungit i ett par Aasics en av deras billigaste modeller, jag har köpt de för att jag verkligen gillar de. Det är min absoluta favorit löparskor. Men bara inse att de inte håller för den mängd löpträning jag gör. Nu måste jag ut och hitta nya favoriter, två par skor har gått sönder på 8 månader och båda paren har gått sönder i hälen. Tror det får bli ett besök hos Stadium Kungsgatan och införskaffa nya favoriter. Ikväll blev det löpning i reservskorna, de funkar men några favoriter? det är det inte.

Tomtetåget=Löpglädje

Kl 09:45 började Jönköpings tågstation fyllas av märkliga figurer. Där var massor med tomtar, en sockerbagare en Yoda, en gris, en julgran, ett paket, en pepparkaka, en julkalender och mycket mer. En sak hade vi alla gemensamt och det var våra löparskor. Kl 10.00 gruppfoto och start för tomtetåget. Ett tåg som ska springa mellan Jönköping och Gränna för vidare färd mot Visingsö totalt 45 km. Efter senaste tidens uteblivna träningar så var jag väldigt osäker på hur jag skulle må. Hur skulle vaden reagera? Som längsta pass på träning hade det blivit 20 km. Fick frågan av min svägerska Susanne hur långt jag siktade på, 20 km var mitt lägsta mål  men inställningen ändå att går det så går det. Efter 13 km var jag slut färdig att hoppa av, fick pepp av en glad pepparkaka som pratade mig igenom min värsta svacka, fyllde på med dricka vid 13 km, sprang 3 km till i trevligt sällskap vid 16 km var det energipåfyllning i form av en god smörgås och massor av äppelmust. Vi 20 km började jag känna mig piggare, vid 28 nytt stopp med frukt och godis, det var en ganska märklig känsla att vara piggare efter 30 km än jag var efter 13 men precis så var det. Kroppen höll och jag tog mig hela vägen till Gränna. Färja över för att sen springa sista 3 km i fackelsken. Ett tåg fullt av glädje, ett fantastiskt arrangemang och alla som vill springa långt borde vara med. Det fanns alltid någon att prata med om man ville, jag måste dock erkänna att sista 8 km då var jag rätt ego och sprang själv med bara mig själv i tanken och målet i sikte.

Fotograf: 

Henrik Pehrson 

Tomtar på loftet!

Nu är det mindre än en vecka kvar, en vecka kvar till Tomtetåget ett äventyr som startar kl 10.00 på Jönköpings central. Glädje, gemenskap, äventyr och utmaning är ledorden från arrangörerna. Då min svägerska Susanne som är en av de som arrangerar det hela, har varit på mig ett antal gånger att jag ska hänga på så är det nu dags. Springer man med hela tåget så blir det 43 km men under sträckan görs det stopp så man kan välja att kliva av, jag har ingen aning om hur länge jag orkar hänga på, minimum 22 km och allt över blir bonus. Dock som alltid när man laddar för något så kommer bakslag. Idag skulle jag springa 20 km, jag har sprungit i veckan utan problem men det var då. Idag blev det två km, direkt vid första löpsteget kände jag av vänstervaden. Efter 2 km var det som att vaden krampade. Dagsformen som var dålig hoppas jag eller kanske bara huvudet som ställer till det. Men men det är bara att testa igen. Nämnde jag förresten att man ska vara utklädd också? Kanske något i jultema? dags är det i alla fall att börja pyssla.

Skäll!

Så trött på att få skäll. Skäll är ju aldrig roligt att få. Där är jag ute och springer en superhärlig runda i friska vintervädret. 20 km blev det, jag sprang utefter vackra vattendrag bort till Ulriksdalsslott. Jag började i eftermiddagssolen och slutade i mörkret och då helt plötsligt kommer det en ettrig liten hund och skäller för allt vad den är värd. Jag lovar att jag studsade högt, vet inte om jag nämnt det tidigare men jag är ganska så hundrädd. Jag springer gärna ett par meter från hundar när jag möter de. Den här lilla hunden ville helt klart bita mig i hälsenorna samtidigt som matte stod och pillade på mobilen. Morr.
Under en löprunda tidigare i veckan mötte jag en man ute med två hundar, dessa hundar gjorde inget som helst väsen av sig utan de gick så snällt med sin husse, de visade mig inget som helst intresse när jag snabbt sprang förbi, som det ska vara. De hundarna har ju fått lära sig vad som är rätt och fel. Jag inser ju att det inte är hundarnas fel utan ägarna. De flesta har ju väldigt bra koll men är man inte beredd på massa skäll då tror jag de flesta hoppar högt, kanske att jag borde skällt tillbaka men jag ville hellre springa vidare. Förutom skäll från hundar så är det magiskt ute just nu, så passa på ut och spring innan det blir isigt och halt.

Tre pass!

Ni vet sådana dagar då man har det lite extra mysigt? Dagar då man vill ha sina nära och kära omkring sig. Dagar när man vill veta vart alla håller hus. Som denna helg som återigen skakade oss pga händelser som skedde inte alltför långt bort i en stad där många har varit, en stad som jag förknippar med kärlek och lycka.
En sådan dag var det igår. Tända ljus, mysigt fika, bebisgos och häng med familjen. Inte riktigt den där bästa uppladdningen inför ett löppass. Men tre pass i veckan har jag ju bestämt så löpning fick det bli. Med ett visst motstånd drog jag på mig skorna med inställningen att det blir ett kortare pass max 5 km. Men ibland när man minst anar det  får man ett flyt, som en trisslott plötsligt händer det. 5 km blev 10 och känslan i kroppen är att den åter är på g.

Mörker!

Med omställningen till vintertiden kommer också mörkret. Tidigt tidigt på eftermiddagen ska du ut om du inte vill springa i mörkret. För de flesta av oss är det nog ganska svårt att hinna få till löpningen mitt på dagen, för mig är det kvällen som är bäst under vardagarna. Man kan ju alltid springa på löpband på gym, men för mig är inte känslan densamma. Men mörkret för mig är också skrämmande, helt plötsligt dyker dumma tankar upp och man vill gärna stirra över axeln. Sprang i torsdags på en relativt mörk väg, efter vissa sträckor finns det väldigt få hus, den enda fördelen med detta är att man pinnar på, utan att man riktigt tänker på det ökar farten. Men det är ändå märkligt hur mörkret för med sig en otrygghet, man springer på vägar där man sprungit förut, vägar där man egentligen känner till varenda grop, där fötterna vet exakt hur de ska springa, trots detta känner man sig orolig. Nu byter jag  vägar, idag blev det löpning i gatulampornas sken och med bilar som sällskap. Men vad du än gör glöm inte reflexerna.

Borttappad form!

Ja, det är svårt att hålla liv i bloggen när träningen uteblir. Får väl medge att september och oktober har varit de uslaste träningsmånaderna på väldigt länge. Jag som hade förhoppning om något helt annat. Krångel med vaden och långvarig förkylning, lägg sen på en härlig resa till USA så kan ni förstå vart min form är just nu. Har nu fått en utmaning som går av stapeln i december, jag har sagt ja, men inser att jag inte får förlora en dag till, varje runda innan 5/12 kommer vara till hjälp. Målet nu är att få till minimum 3 löppass i veckan varav ett av de måste vara ett långpass. Kroppen måste hålla, jag kommer lägga in löpstyrka efter 2 av passen, jag vågar inte ta risken att slarva med styrkan bara för jag tycker den är tråkig. Idag fick jag ihop en otroligt långsam mil. Men det blev en runda och jag har verkligen längtat ut, jag har inte sprungit en meter sen Hässelbyloppet. Jag kommer återkomma lite längre fram om utmaningen, men håller lite på den. Imorgon börjar jag nytt jobb, ska bli otroligt spännande och för första gången på 12 år ska jag sitta still större delen av dagen, hur det ska gå har jag ingen aning om. Jag hoppas det är långt till skrivaren och att jag behöver skriva ut mycket papper så här i början.

Viljan vinner!

Ja idag var det då dags för Hässelbyloppet, den milen som liksom skulle knyta ihop det här året. Den milen som jag förra året gjorde pers på. Det var min ambition i år också, jag skulle glänsa. Men i onsdags messade jag min kompis som jag skulle springa med att jag skippar loppet, då jag inte har sprungit mer än ynka 4 km på en månad. En vad som har gjort ont och en höstförkylning på det. Uppladdningen har varit den sämsta.
Sovit dåligt då jag har hostat som en tok. Men plötsligt hostan försvann och jag fick sova. Med det kom också suget, hämtade nummerlappen i fredags. Min kompis i sin tur hon började sin förkylning i går. Medans min gick över. Jag åkte själv till loppet, inga ambitioner, bara ta mig runt. En mil otränad. Jag hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera eller hur vaden skulle må. Första 5 gick bra, hyggligt tempo, sista 5 var tunga. Det var längesedan jag hade en mil som kändes så jobbig som den idag. Känner mig fortfarande trött. Den största skillnaden mot tidigare är definitivt återhämtningen.
Men jag kom i mål och det finns fler lopp att glänsa i.

Drömmar!

Först tänkte jag skriva om att jag inte kunnat springa på hela veckan då höstens första förkylning kom som ett brev på posten blää. Men det är ju så här det är, man kan inte ge upp eller deppa ihop när ett resultat uteblir eller när ett lopp måste ställas in, tråkigt men det kommer fler möjligheter. Jag har en kompis som på lördag ställer upp i Ironman world championship på Hawaii, han har varit så nära flera gånger, han har kämpat så hårt, säkert har han velat ge upp flera gånger på vägen. Men han har aldrig givit upp sin dröm om Hawaii, drömmar kan uppfyllas och mål kan nås. Det har tagit nästan 20 år för honom att nå dit, två barn hann komma under tiden. Många träningstimmar som ligger bakom, en snäll sambo som stöttat honom på resan mot målet. Nu är det alltså dags, jag önskar vi kunde vara där och heja men vi får hålla tummarna här hemma.
Vad gör det då om jag gör ett uselt Hässelbylopp, det kommer fler lopp. Håll ögonen öppna så du inte missar din dröm i livet. Heja Stefan kör hårt på lördag.

Inställd löprunda!

Skulle ju ladda för fullt inför Hässelbyloppet. Men hur ofta blir det som man tänkt sig? packade väskan för en tjejhelg i soliga Alicante, löparskorna fick följa med. Tänkte minst få till ett pass, har inte sprungit ordentligt sen halvmarathon. I måndags och tisdags var jag på kurs och under en av övningarna fick vi ut och springa, så fick testa vaden och jag tror den håller. Men igår när vi sitter och går igenom vad vi ska göra tre tjejer tre viljor, så säger jag att jag ska minsann springa och en ska måla naglarna och den sista gå och bada. Samtidigt som jag säger att jag ska springa så slår det mig att jag just sitter och dricker Sangria. Inte den bästa uppladdningen inför löpningen, men väldigt trevligt. Eftermiddagen spenderades på stan med Sangria, shopping och lite god paella, senare även en simtur i havet. Ett helt giltigt skäl för en inställd löprunda.

Näst sist!

Man ska ju alltså undvika trädgårdsarbete, skador kan uppstå. Dagen efter halvmarathon, stod jag på tomten och roade mig eller inte, med att tvätta sten. Vit sten som har blivit ful och inte längre skiner vitt. Det är säkert 3000 st stenar som ska tvättas och sen badas i klorin. Där står jag och slänger i ytterligare sten i hinken när jag böjer mig fram och smack det smäller till i vänster vaden. Min egna analys leder till att jag fick en lättare muskelbristning. Ont som sjutton. Som tur var hade vi konferens i Sälen så det blev två dagar med i stort sätt bara stillasittandes. Den tredje dagen ägnades åt skojiga, jobbiga, galna aktiviteter. 3 x 90 min pass med crosscountry bike, löpning/ promenad och sista downhill med mountainbike. Mitt lag gick 90 min, då vi var två halta. Tyvärr var vi inte så snabba i downhill heller, men ibland så nöjer man sig med att överleva. Dock fick vi skämmas när vi slutade 24 av 25 möjliga lag. När vi kom tillbaka till rummet, skitiga och kalla hade några gulliga kollegor lämnat massor med godsaker till oss, allt för att energin skulle komma åter, godsaker och en dusch gjorde susen.
När det sen gäller stenarna så tror jag de vann kampen. Att få de vita igen kommer ta år, funderar på om det inte är lättare att bara måla de. Just nu 1-0 till stenen.

Stockholm halvmarathon!

21098 meter, i härligt sensommar väder i ett vackert Stockholm. Njuter man hela tiden? Nej blir ju svaret. Loppen för mig är kryddan på träningen, det är ju på loppen man vill få resultat. Så fort man kört en distans så räcker det inte längre att ta sig runt utan man vill något mer. Före Januari i år hade jag aldrig kört 21098 m och hade inte haft några planer på att göra det heller. Men som tur är kan man ju ändra sig. Jag körde mitt första halvmaran lopp i April då jag tränade långdistans inför maran, efter maran blev det mest 10 km och träning för att bli bättre på midnattsloppet. Men i går var det alltså dags efter att på 3 veckor ändrat träningen för långdistans igen. Hade en önskan att greja halvmaran på 2 h för det krävs en snittfart på 5,40 km, tyvärr orkade jag inte riktigt hela vägen utan kom in på 2,01 46  då med en snittfart på 5,46. Jamen det är ju 2 h sa någon till mig, men just under löpning så är det ju tyvärr inte så, alla sekunder räknas. Det som jag är nöjdast med ändå är att jag verkligen försökte att komma på 2 h, jag gjorde ett försök. Jag tog ut mig och var trött när jag kom i mål, sen gjorde jag mitt snabbaste halvmarathon hitintills, så det finns hopp om att nå målet. Det finns fler lopp, självklart njuter man på loppen men mest när man kommer över mållinjen.

Löpkompis!

Alla som befann sig i Stockholm i söndags vet vilket skitväder som drog in. Jag hade tidigare bestämt med en kompis att vi skulle springa runt Edsviken, en runda på ca 22 km. Det är ju ganska lätt när regnet öser ner att hoppa över eller att korta ner sin runda. Men man sviker ju inte en kompis. Hela förmiddagen hoppades jag att regnet skulle avta, men nej det hade väl varit för mycket begärt. Kl 15:30 startade jag och Carin, första 10 km kändes riktigt bra trots regnet, sista 12 blev betydligt jobbigare. Vid ett tillfälle så konstaterade vi båda två att fötterna vägde bly, kanske för att vi vid varje steg fyllde skorna med vatten. Vattenpölarna var fler än de torra fläckarna. Ett tag undrade jag om det var löpning eller vattengympa vi höll på med. Nu på lördag väntar Stockholm halvmarathon för både mig och Carin så inför det kändes det extra bra att få till ett långpass. Idag har jag roat mig med att göra smaskiga bars fullproppade med nyttigheter, alltför att ladda med något gott och bra mellan måltiderna, jag måste äta på eftermiddagen och ibland är det svårt att få till något vettigt. Jag experimenterade och testade mig fram men nu smakar det gott, perfekt energi i kaka till eftermiddagskaffet.

Mina tankar!

Jag är 44 år gammal, jag bor i ett tryggt vackert underbart land. Jag kan inte förändra världen men jag kan försöka påverka det som går. Det klassiska uttrycket ingen kan göra allt, men alla kan göra något passar väl bra just nu? Eller ska vi säga att alla kan väl göra som de vill? Nej, det fungerar inte så. Tyvärr finns det de som inte vill som vi andra, de som tycker att rätt är fel, de som inte förstår att vi alla har en jord att dela på. De som inte accepterar att alla får älska den de vill. De som tycker det är okej att bomba sönder ett land. Jag vill lära mitt barn bra värderingar, jag väljer att jobba i ett företag som bryr sig om människor. Jag skänker pengar till olika organisationer. Jag blir berörd i själ och hjärta av de bilder jag ser. Den människan som inte blir berörd vill man ju ta ett snack med. De flesta dagar är jag trygg, jag vet att det mesta fungerar. Jag blir arg när pendeltåget är försenat, jag gnäller över vädret. Det finns mycket som jag tycker skulle kunna vara bättre, men jag går inte runt och är rädd för vad som ska ske. Jag sover gott om natten. Låt oss nu hoppas att fler människor ska få uppleva trygghet. Jag sprang efter Edsvikens kant, jag såg folk som fiskade, två kvinnor som satt på en brygga och drack vin, såg barn som slängde stenar i vattnet och skrattade samtidigt. Jag mötte ett rådjur det var det som skrämde mig mest under hela rundan, tänk vad det jag tar för givet, för någon annan är en dröm.

Snark!

På fredagar går jag upp 5:20 denna fredag sprang jag innan jobbet, på kvällen var vi hos goda vänner åt god mat och drack gott vin. På lördag var det jobb sen kräftskiva på kvällen. På söndag sprang jag 18 km därefter var det dax för Grönan med jobbet, att äta Langos och sen åka bläckfisken direkt efter, var inte det smartaste jag gjort. Efter en hektisk helg började liksom veckan om. På  måndag sprang jag direkt från jobbet till Hötorget för att åka till Centralen, de flesta dagar går jag istället för att slippa trängas med alla på tunnelbanan, det är betydligt skönare med en promenad men just då hade jag extra bråttom då sonen skulle till optikern. Jag är med in för att lyssna på allt optikern säger. Dock vaknar jag med ett ryck när optikern tilltalar mig. Ville bara sjunka genom golvet, stackars barn som har en mamma som somnar under ett så viktigt besök. Den enda trösten är väl att jag inte snarkade.

Ursäkter!

En sådan dag då man hittar på allt man kan för att slippa träna, jag var taggad först, hade bestämt mig att 15 km skulle avverkas. Så fort jag klev ut från jobbet fick jag helt plötsligt ont i vänstra knät och visst hade det varit extra jobbigt på jobbet. Pendeltåget tog nog längre tid än vanligt, cykeln var extra tung ja så fortsatte jag. När jag väl kom hem slog jag foten i datorn och det gjorde verkligen ont. Tyckte så synd om mig själv, försökte få lite medhåll av maken att det nog var bäst jag skippade löpningen men det enda han sa var vila lite så går det nog över, det var ju inte vad jag ville höra. La mig i soffhörnet och tjurade en stund, sen slog det dåliga samvetet till. Jag hade ju tvingat i väg sonen som var trött på handbollsträning, han fick ju inte välja så varför skulle jag slippa undan? När jag som minst ville springa är det troligen då som jag behöver det som mest. Visst blev det en runda, dock inte lika lång som jag tänkt, blev jag gladare? Absolut.

Inte en dag för tidigt!

Ni vet hur dålig man kan bli av en förkylning? Nästan larvigt hur man känner sig helt slut, man kan knappt ta sig upp för en trappa utan att stanna och hämta andan. Det läget befann jag mig i början av veckan, hade säkert något i kroppen redan under Midnattsloppet. Som tur var var jag ledig ons-fredag så det blev till att vila sig i form. Sömn, vitaminer och underbart väder gjorde susen. Kände verkligen skillnad på hur mycket fortare det gick över tack vare att jag var ledig, kan vara värt att tänka på. Sömn är en bra medicin. Men vad jag inser när jag kommer till ofrivilligt uppehåll i löpningen är hur beroende jag är av de passen jag kör. Både för känslan i kroppen och huvudet, för balansen i livet. Idag var jag helt frisk och det blev ett långpass med härligt dopp efteråt, för mig är det livskvalité på hög nivå.

Party party!

Lördagsparty, som en kompis sa, här står man i värsta partystämningen men istället för party ska vi ut och springa på en  lördagkväll och inte bara vi.  Midnattsloppet det 34:e i ordningen, lockade närmare 30 000 löpare som sprang i den vackra sommarkvällen 10 km runt Södermalm. Efter en något rörig början som ledde till att jag startade i fel startgrupp 5 min senare än det var tänkt kom jag iväg. Detta lopp som jag sprungit förut och alltid kämpat med. Det jobbigaste mil-loppet jag sprungit med mycket backar och människor. Det här året kände jag mig bättre förbered än tidigare. Sist jag sprang var för 2 år sedan då kom jag in precis under timman men var helt slut. I år hade vi anmält lag med snittid. Jag slog min tid jag sagt, men min största vinning var känslan i kroppen när jag kom i mål. Naturligtvis var jag trött men jämfört med tidigare år var det stor skillnad. Visst är det kul när man får resultat, lyckas man sen kapa tiden mot tidigare och persa på ett lopp då får man extra energi att köra vidare. Jag känner fler som i lördags sprang sin första mil. Jag hoppas de blir bitna av loppen och vill springa fler mil, oavsett vad så är de mina hjältar som tog midnattsloppet.

Flugor är blää!

Igår blev det sista passet i vecka 2, sprang 13 km i sommarkvällen. Jag startade 17.40 just för att jag skulle vara ute och springa kl.18 jag har aldrig tänkt tanken att jag ska vara rädd när jag springer och börjar man tänka då får man väl vara rädd mest hela tiden. Härligt idag att se alla bilder och att läsa om alla som sprang för kärlekens skull. Igår när jag sprang så tänkte jag på hur mycket det är värt att kunna springa fritt utomhus.
Något som dock är avskyvärt som bara händer ute, om man springer eller cyklar för den delen, det är när man får in flugor i munnen, innan du hinner blinka så har det lilla flygfät hamnat i halsen och du står vid kanten och hulkar. Jag tycker det är jätteäckligt när det inträffar och det tar alltid ett par sekunder innan jag hämtat mig. Men flugorna till trots här kommer v.3
Tisdag. Uppvärmning 20 min. Backlöpning i 60-75 sekunder, upprepa 4 gånger till, lugnt ner. Helst ska alla intervaller vara lika snabba.
Onsdag. Lugn löpning 30 minuter.
Torsdag. Ordentlig uppvärmning spring 30 sekunder jättesnabbt. Vila 3 minuter. Upprepa 9 gånger. Lördag lugn löpning 75 minuter bortsett från tre fartökningar då du springer snabbare i 2 minuter. Starta fartökningarna efter 30, 40, 50 och 60 minuter. Programmet är gjort av Fredrik Zillén en av grundarna till Team snabbare.  Jag som ska springa midnattsloppet på lördag kommer springa mitt sista pass på onsdag sen blir det vila.

Morgonstund har guld i mund!

Efter lång tid när jag med bestämdhet hävdat att jag inte är en morgonlöpare eller att jag helt enkelt inte orkar springa före kl 11 så börjar det vända. Jag börjar förstå charmen. Flera gånger under semestern har jag klivit upp när de andra fortfarande sover, ätit frukost och sen stuckit ut en timme senare. Det har känts bra att äta en lättare frukost och förstås en kopp kaffe. När man sen kommer hem en timme senare kan man väcka de andra och man kan njuta av ytterligare en frukost. Den största fördelen med att träna på morgonen är ju den härliga starten det ger. Du vet att du har gjort nytta utan att det tagit tid från annat, du kan njuta av en god middag på kvällen utan att sitta på nålar för du vill ut och springa. Idag blir det dock inte morgonlöpning utan runt 18 tiden, idag klockan 18 så är det spring med kärlek. Syftet är att visa att vi inte är rädda när vi springer och naturligtvis för att ge uppmärksamhet till den tragiska händelsen i Upplands-Väsby alla måste få känna sig trygga oavsett man går, leker eller springer. Ingen ska behöva fundera på om det är säkert eller inte.

Sommarlov!

Försöker få igång en 12 åring här hemma. Han har tagit rejält sommarlov, det var nog fem veckor sedan som han motionerade ordentligt. Nästa vecka väntar ett handbollsläger och då känns det bra att lägga in lite träningspass för att komma på banan. Skadar nog inte om han sliter sig lite från datan heller för den delen. Förra veckan så körde jag efter första veckans träningsprogram, tog då med mig sonen ut som sällskap under ett pass och han sprang med mig de 2 första km. Han kämpade på men inte verkar det som att han tycker det är så värst kul. Imorgon har han lovat att det ska bli 3 km, jag får nog vara med och peppa under hela rundan. Små mål så kanske glädjen kommer på köpet. På tal om glädje, på söndagarna kör Friskis och Svettis gratis utejympa här i Sollentuna där var jag igår. Jag var faktiskt med hela passet. Där var barn, vuxna, unga och gamla, både män och kvinnor. Riktigt roligt. Kom som du är så kör vi.

Denna vecka börjar vecka 2 mot midnattsloppet. Här kommer programmet.
Tisdag. Lugn löpning 60 minuter + plus 10 utfallssteg per ben, upprepa 10 gånger. 10 armhävningar, upprepa 2 gånger till, 10 tåhävningar per ben på ett ben, upprepa 2 gånger till.
Torsdag. Spring snabbt i 1,2,3,4,3,2,1 minut. Vila mellan intervallerna halva den tid just sprungit, det vill säga spring snabbt 1 minut, vila 30 sekunder, spring snabbt 2 minuter, vila 1 minut och så vidare.
Fredag lugn löpning 25-30 min.
Lördag lugn löpning 75 minuter bortsett från en fartökning på 15 minuter som startar efter 50 minuter.
Tycker du att det är för mycket med dessa pass så hoppa över fredagens träning. Dessa pass kommer från Fredrik Zillén en av grundarna till Team snabbare.

Änglavakt!

Den 25/7 faktiskt på min födelsedag fick jag samtal av min mammas man att de inte kunde komma på kvällen för mamma hade råkat ut för en olycka, man hinner tänka ganska mycket under några sekunder. Mamma hade snubblat i en stentrappa och flugit för att slutligen landa hårt i grus. Det måste gjort bra ont. Tur i oturen hade hon tanten, hjärnskakning blåtira, skrubbsår och diskbråck i nacken med nervskador till följd. Men det känns som det hela kunde slutat mycket värre. Nu har hon opererats och det väntar rehab i några veckor, förhoppningsvis är hon snart uppe på benen igen. Igår skulle jag till Ks och hälsa på henne efter jobbet men hade missat att alla bussar var inställda, det blev till att promenera istället. Gick efter Sveavägen och hamnade mitt i raggarsvängen med alla dess coola bilar. Galet mycket folk i stan. Hade ju inte tänkt mig en eftermiddagspromenad men vad gör man inte för de man tycker om. Det jag önskar mest nu är att lilla mamsen snabbt är hemma och på benen igen, kanske att jag då kan ta henne på en löprunda.

Tiden bara rinner iväg!

Midnattsloppet har känts så avlägset så långt borta i tid, men nu är det inte långt kvar. Våran stora satsning på jobbet. Vi är 13 personer som ska springa från min butik. För att spetsa till det hela så har vi räknat ut en snittid på laget. Vet inte riktigt hur många lag som vi tävlar mot men det är nog närmare 120 lag. Det hela går ut på att komma närmast den tiden som man gissat, närmast lag vinner.
Jag vill ju inte vara den som kommer sabba för mitt lag och inte klara den tiden som jag sagt, därför gör jag nu en tre veckors satsning på 10 km, med början idag. Förhoppningsvis blir jag lite starkare och kanske lite snabbare. Om jag blir lite snabbare, då kan jag ju hjälpa någon annan som kanske behöver ta det lite lugnare än vad de tänkt från början.

Detta program har jag följt tidigare och varit väldigt nöjd med. Här får ni nu första veckan. Jag kan dock erkänna att armhävningarna gör jag på knäna.

V.1
Onsdag: Lugn löpning 45 min,
10 utfallssteg per ben upprepa 2 gånger till.
10 armhävningar upprepa 2 gånger till.
10 tåhävningar per ben, på ett ben, upprepa 2 gånger till.

Fredag: Ordentlig uppvärmning, spring 30 sekunder jättesnabbt. Vila 3 minuter. Upprepa 7 gånger.

Söndag: Lugn löpning 70 minuter.

Programmet är gjort av Fredrik Zillén en av grundarna till Team snabbare.

Löpning så svetten rinner!

Semester, jippi. Vi tog flyget till Venedig för att därifrån åka vidare ut i medelhavet på kryssning. Efter en hel del strul innan bagaget kom fram, så kunde vi kliva ombord på båten på lördagen. Innan bagaget kom hann jag börja tänka mycket på innehållet i väskorna, hur jag skulle klara mig på båten. Vilken butik i Venedig skulle jag tex kunna köpa ny löputrusting i. Men tack och lov så slapp jag det. Mina älskade löparskor kom fram. Det är en väldigt stor båt 16 våningar hög. På ett av däcken finns det löparbanor, springer man från ena sidan och runt till andra blir det 800 meter helt platt och en lätt bris från havet.
Varje gång båten lämnar en hamn spelas en Italiensk operasång i högtalarna, samma varje gång. När vi lämnade Istanbul befann jag mig på löparbanan, att höra den låten samtidigt som jag sprang och se utsikten förändras sekund för sekund det kommer jag vårda som ett magiskt löparminne. Det var riktigt vackert. Det fanns även ett gym på båten, jag gav det faktiskt en chans men smet efter en stund ner på däck och sprang istället. Hann med tre löprundor innan veckan var slut och vi klev av igen. Vi fortsatte semestern i Bibione som vi trodde skulle vara en liten ort i Italien. Men Bibione var allt annat än litet, där var minst 6 km strandpromenad, otroligt välordnat med en cykelbana och en gåbana. En eftermiddag skulle jag ut och springa det var så varmt så efter 1,5 km fick jag stanna och skölja huvudet i duscharna som fanns efter stranden. 5 km kämpade jag ihop, under den rundan var det inte många ute och sprang. Två dagar senare ställde jag klockan och gick ut direkt på morgonen, det var då man skulle springa, fortfarande varmt men inte i jämförelse med senare på dagen. Träffade minst 20 personer till som dragit på sig skorna och var ute o sprang. Innan jag startade lämnade jag en handduk vid havet. Jag avslutade min morgonrunda med ett dopp i ett varmt medelhav. Frukostbuffén på hotellet smakar än bättre efter en sådan härlig start på dagen.

Semester!

Står på ett grått centralen och väntar på pendeln. Det känns som det regnat nästan hela dagen, faktiskt hela veckan. Började känna av en förkylning i början av veckan så har inte vågat träna. Men i morgon bär det av till solen och värmen. Förhoppningsvis flyger symptomen all världens väg och jag fylls av ny härlig energi. När jag åker på semester packar jag nästan alltid med mig löparskorna. Det brukar vara så härligt att försöka få till en runda antingen på morgonen i de första strålarna eller på eftermiddagen innan middagen och vinet. Eller varför inte en barfotalöpning längs strandkanten, ett superbra träningspass för alla små muskler i fötterna. För min egen del vill jag gärna hålla igång löpningen under hela Juli för i Augusti hägrar midnattsloppet. Sen är det inte sagt att löparskorna utesluter sommarklänning, bikini och sandaletter, men de är ett bra komplement.

Olika förutsättningar!

Loppet på landet, loppet i huvudstaden. Två skilda lopp så roliga båda två. Förra lördagen ordnade Nike ett fantastiskt lopp för 5000 tjejer. De byggde upp en hel by i Kungsträdgården. Icona pop stod på scenen och skapade stämning innan start. En härlig runda i stan kl 21.00 på kvällen. Läste någonstans att inte ens borden som brukar användas under loppen i Stockholm dög för Nike utan nya köptes in på Ikea bara för att kasseras efteråt. Att Nikeloppet var påkostat det insåg vi alla som sprang. Jag hade ett skönt lopp men var jättesur efteråt då alla pratade om att de gjort pers, jag var 40 sek ifrån mitt. Vet att det är larvigt att bli sur och att jaga tider men sur blev jag ändå. Idag var det dags för Grevskapsloppet ett lopp som fem eldsjälar på Visingsö ligger bakom. Vilket otroligt engagemang. Det var två barnklasser 1 km och 3 km. Det var 3 vuxenlopp 1 km lunka/gå den distansen kom fram efter önskemål sen var det 5 och 10 km. Tänk er då fem personer som sätter banan, de fixar sponsorer, fixar funktionärer och de engagerar en mängd öbor att gå man ur huse för att hejja och det viktigaste av allt spruta vatten på svettiga löpare. Jag sprang 10 km. Det var helt galet hett. Jag var så rädd för att dricka för lite så jag gjorde tvärtom drack som bara den. Jag bestämde mig redan innan för att inte jaga tiden då det var så varmt. Gpsklockan satte jag aldrig på. Först sprang alla barnen små och lite större, underbart att se glädjen. Kl 12.30 startade vuxenloppet. Jag hann 4 km sen behövde jag sticka in bakom ett träd. Orutinerat absolut, men nöden har ingen lag. Jag sprang vidare och vilken tur att det fanns vattenspridare på vägen annars hade jag haft än värre problem med värmen. Drack vatten och hällde över mig  i varenda vätskekontroll. Tog mig i mål på sämre tid än förra lördagen men var ändå betydligt nöjdare. Jag var slut när jag kom i mål och glad att jag kom dit. Allra gladast över kommentaren från en medlöpare som sa att hon haft mig som sporre under loppet, hon försökte komma om mig. Väl i mål bjöds det på yoghurt, Persgårdens strödadlar, müsli, juice och massor med vatten. Eftersnack och massor av glädje.
Ett härligt lopp och jag kan bara tacka de fem eldsjälarna, funktionärerna och öborna som såg till att vi kom runt idag.

Vilovecka!

En sak som jag lärt mig är att en mara känns i kroppen några dagar. Jag var förutseende nog att boka in en tid i tisdags hos Löparakuten det var ett smart drag. Knät har hämtat sig så imorgon blir det lite lätt jogg. Rekommendationerna säger vila 7-8 dagar innan man drar på. Detta för att musklerna verkligen ska få en chans att vila ordentligt. Så den här veckan har istället fått ägnas åt vardagsmotion som att gå i alla trappor, cykla eller gå till stationen gå ut o köpa glass på lunchen. Visst borde ju även shopping på lunchen ingå? Alla vet ju hur svettigt det är att springa i butiker under lunchen, när man dessutom inte provar då blir det dubbel motion när man måste springa tillbaks med det som inte passar.
På tal om maror, imorgon springer min coola kusin Lisa marathon på Svalbard där har de cyklandes Isbjörnsvakter utefter banan. Säkert mer Isbjörnar än publik. Lycka till alla som springer på Svalbard!

Stockholm Marathon!

Efter en dålig slutfas av träningen inför maran då jag bråkat både med rygg och knä var dagen äntligen inne. 12.10 dags för start. Samma sekund som starten gick började det regna lite försiktigt. Pang och i väg. Ingen stress, hittade en fart som jag kände mig trygg i. Det gick lite långsamt i början tyckte jag, där var mycket folk. Drack vid alla vätskekontroller för att hålla en bra nivå 10 km kändes lätt, 20 km likaså nu var det inte duggregn längre utan ösregn, gick inte att undvika vattepölarna. Trots regnet var det massor av folk ute och hejade. Tack till all publik. 30 km inte lika lätt, knät började ge sig till känna. Vid 32 stannade jag till vid en vätskekontroll, när jag skulle börja springa igen så var det som att någon kört in en kniv i knät och vridit runt. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte springa. Fick stanna och stretcha o sen gå försiktigt. På Västerbron linkade jag över, där stod de och sprejade kylsprej på onda knän, tack sprej på vänster knä. Efter 5 km i ösregnet kunde jag äntligen börja springa igen, vågade inte stanna på några fler vätskekontroller för då hade jag aldrig kommit igång igen, det var bara mål i sikte. Så glad när jag kom i mål även om det inte var på den tid jag tänkt. Men det innebär att jag har något att slå nästa år. För visst kan jag tänka mig att springa igen men då måste knäna hålla i 42195 meter.

Tankar som snurrar!

Nära nu. Igår slog det mig hur lite tid det är kvar. Den här sista tidens laddning har verkligen inte blivit vad jag hoppades på.
Men nog om det, jag kan inte påverka det. På lördag kommer jag göra mitt bästa sen får vi se hur långt det räcker. Igår låg jag sömnlös en bra stund, funderade över vädret på lördag 8-12 grader o regn, får bli tights och jacka. Fördelar med allt för helt plötsligt vet jag vart jag ska förvara min energigelé. Börjar ladda nu, fick fantastiska tips på kosten nu under de här dagarna som är kvar. Tack Susanne, tipsen lyder krångla inte till det, fika extra mycket, ät glass och missa inga mellanmål. Tips som passar mig perfekt. Skulle aldrig falla mig in att säga nej till fika. Lite nötblandnig är ju heller inte fel o ha i väskan. Nu är det vila sig i form som gäller.