Tomtar på loftet!

Nu är det mindre än en vecka kvar, en vecka kvar till Tomtetåget ett äventyr som startar kl 10.00 på Jönköpings central. Glädje, gemenskap, äventyr och utmaning är ledorden från arrangörerna. Då min svägerska Susanne som är en av de som arrangerar det hela, har varit på mig ett antal gånger att jag ska hänga på så är det nu dags. Springer man med hela tåget så blir det 43 km men under sträckan görs det stopp så man kan välja att kliva av, jag har ingen aning om hur länge jag orkar hänga på, minimum 22 km och allt över blir bonus. Dock som alltid när man laddar för något så kommer bakslag. Idag skulle jag springa 20 km, jag har sprungit i veckan utan problem men det var då. Idag blev det två km, direkt vid första löpsteget kände jag av vänstervaden. Efter 2 km var det som att vaden krampade. Dagsformen som var dålig hoppas jag eller kanske bara huvudet som ställer till det. Men men det är bara att testa igen. Nämnde jag förresten att man ska vara utklädd också? Kanske något i jultema? dags är det i alla fall att börja pyssla.

Skäll!

Så trött på att få skäll. Skäll är ju aldrig roligt att få. Där är jag ute och springer en superhärlig runda i friska vintervädret. 20 km blev det, jag sprang utefter vackra vattendrag bort till Ulriksdalsslott. Jag började i eftermiddagssolen och slutade i mörkret och då helt plötsligt kommer det en ettrig liten hund och skäller för allt vad den är värd. Jag lovar att jag studsade högt, vet inte om jag nämnt det tidigare men jag är ganska så hundrädd. Jag springer gärna ett par meter från hundar när jag möter de. Den här lilla hunden ville helt klart bita mig i hälsenorna samtidigt som matte stod och pillade på mobilen. Morr.
Under en löprunda tidigare i veckan mötte jag en man ute med två hundar, dessa hundar gjorde inget som helst väsen av sig utan de gick så snällt med sin husse, de visade mig inget som helst intresse när jag snabbt sprang förbi, som det ska vara. De hundarna har ju fått lära sig vad som är rätt och fel. Jag inser ju att det inte är hundarnas fel utan ägarna. De flesta har ju väldigt bra koll men är man inte beredd på massa skäll då tror jag de flesta hoppar högt, kanske att jag borde skällt tillbaka men jag ville hellre springa vidare. Förutom skäll från hundar så är det magiskt ute just nu, så passa på ut och spring innan det blir isigt och halt.

Tre pass!

Ni vet sådana dagar då man har det lite extra mysigt? Dagar då man vill ha sina nära och kära omkring sig. Dagar när man vill veta vart alla håller hus. Som denna helg som återigen skakade oss pga händelser som skedde inte alltför långt bort i en stad där många har varit, en stad som jag förknippar med kärlek och lycka.
En sådan dag var det igår. Tända ljus, mysigt fika, bebisgos och häng med familjen. Inte riktigt den där bästa uppladdningen inför ett löppass. Men tre pass i veckan har jag ju bestämt så löpning fick det bli. Med ett visst motstånd drog jag på mig skorna med inställningen att det blir ett kortare pass max 5 km. Men ibland när man minst anar det  får man ett flyt, som en trisslott plötsligt händer det. 5 km blev 10 och känslan i kroppen är att den åter är på g.

Mörker!

Med omställningen till vintertiden kommer också mörkret. Tidigt tidigt på eftermiddagen ska du ut om du inte vill springa i mörkret. För de flesta av oss är det nog ganska svårt att hinna få till löpningen mitt på dagen, för mig är det kvällen som är bäst under vardagarna. Man kan ju alltid springa på löpband på gym, men för mig är inte känslan densamma. Men mörkret för mig är också skrämmande, helt plötsligt dyker dumma tankar upp och man vill gärna stirra över axeln. Sprang i torsdags på en relativt mörk väg, efter vissa sträckor finns det väldigt få hus, den enda fördelen med detta är att man pinnar på, utan att man riktigt tänker på det ökar farten. Men det är ändå märkligt hur mörkret för med sig en otrygghet, man springer på vägar där man sprungit förut, vägar där man egentligen känner till varenda grop, där fötterna vet exakt hur de ska springa, trots detta känner man sig orolig. Nu byter jag  vägar, idag blev det löpning i gatulampornas sken och med bilar som sällskap. Men vad du än gör glöm inte reflexerna.

Borttappad form!

Ja, det är svårt att hålla liv i bloggen när träningen uteblir. Får väl medge att september och oktober har varit de uslaste träningsmånaderna på väldigt länge. Jag som hade förhoppning om något helt annat. Krångel med vaden och långvarig förkylning, lägg sen på en härlig resa till USA så kan ni förstå vart min form är just nu. Har nu fått en utmaning som går av stapeln i december, jag har sagt ja, men inser att jag inte får förlora en dag till, varje runda innan 5/12 kommer vara till hjälp. Målet nu är att få till minimum 3 löppass i veckan varav ett av de måste vara ett långpass. Kroppen måste hålla, jag kommer lägga in löpstyrka efter 2 av passen, jag vågar inte ta risken att slarva med styrkan bara för jag tycker den är tråkig. Idag fick jag ihop en otroligt långsam mil. Men det blev en runda och jag har verkligen längtat ut, jag har inte sprungit en meter sen Hässelbyloppet. Jag kommer återkomma lite längre fram om utmaningen, men håller lite på den. Imorgon börjar jag nytt jobb, ska bli otroligt spännande och för första gången på 12 år ska jag sitta still större delen av dagen, hur det ska gå har jag ingen aning om. Jag hoppas det är långt till skrivaren och att jag behöver skriva ut mycket papper så här i början.