Stockholm Marathon!

Efter en dålig slutfas av träningen inför maran då jag bråkat både med rygg och knä var dagen äntligen inne. 12.10 dags för start. Samma sekund som starten gick började det regna lite försiktigt. Pang och i väg. Ingen stress, hittade en fart som jag kände mig trygg i. Det gick lite långsamt i början tyckte jag, där var mycket folk. Drack vid alla vätskekontroller för att hålla en bra nivå 10 km kändes lätt, 20 km likaså nu var det inte duggregn längre utan ösregn, gick inte att undvika vattepölarna. Trots regnet var det massor av folk ute och hejade. Tack till all publik. 30 km inte lika lätt, knät började ge sig till känna. Vid 32 stannade jag till vid en vätskekontroll, när jag skulle börja springa igen så var det som att någon kört in en kniv i knät och vridit runt. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte springa. Fick stanna och stretcha o sen gå försiktigt. På Västerbron linkade jag över, där stod de och sprejade kylsprej på onda knän, tack sprej på vänster knä. Efter 5 km i ösregnet kunde jag äntligen börja springa igen, vågade inte stanna på några fler vätskekontroller för då hade jag aldrig kommit igång igen, det var bara mål i sikte. Så glad när jag kom i mål även om det inte var på den tid jag tänkt. Men det innebär att jag har något att slå nästa år. För visst kan jag tänka mig att springa igen men då måste knäna hålla i 42195 meter.

Tankar som snurrar!

Nära nu. Igår slog det mig hur lite tid det är kvar. Den här sista tidens laddning har verkligen inte blivit vad jag hoppades på.
Men nog om det, jag kan inte påverka det. På lördag kommer jag göra mitt bästa sen får vi se hur långt det räcker. Igår låg jag sömnlös en bra stund, funderade över vädret på lördag 8-12 grader o regn, får bli tights och jacka. Fördelar med allt för helt plötsligt vet jag vart jag ska förvara min energigelé. Börjar ladda nu, fick fantastiska tips på kosten nu under de här dagarna som är kvar. Tack Susanne, tipsen lyder krångla inte till det, fika extra mycket, ät glass och missa inga mellanmål. Tips som passar mig perfekt. Skulle aldrig falla mig in att säga nej till fika. Lite nötblandnig är ju heller inte fel o ha i väskan. Nu är det vila sig i form som gäller.

Psykologiska rundor!

2  korta rundor avklarade, 5 km i fredags och 6 km idag. Glädjande nog så höll knäna för de sträckorna. Troligtvis var dagens runda den sista innan maran. Den kommande veckan blir det till att vila sig i form och förhoppningsvis få knäna att överleva på lördag. Var också tvungen att springa idag då jag skulle testa mina nya schyssta löparkläder som jag blivit sponsrad med. Hoppas att det är shortsväder på maran för de var jättesköna att springa i. Helt fantastiskt ute idag, vilken kväll. Är så glad att jag kom ut, perfekt temperatur kvällssol, fågelkvitter och lagom bris. Vill man bara springa en enda dag på hela året då kan den dagen vara idag.

Deppiga veckan!

Den här veckan skulle ju vara den härliga avslutsveckan med sköna mil. Mer underhålla det som byggts upp under lång tid. Men så blev det inte. Efter att jag körde intervaller i söndags vilka kändes superbra, så har båda knäna fullständigt strejkat ur. I tisdags gjorde de skitont rent ut sagt, utan att jag riktigt vet vad jag gjort. Det positiva med det hela är att löparknäna jag hade känning av har lagt sig och ersatts av denna nya smärta. På måndag skulle det hela knytas ihop med Våruset men nu blir det istället en tid bokad på Löparakuten på måndagsmorgonen och jag får agera hejarklack på kvällen. Stackars sjukgymnast David han hade helt fullbokat inför Maran men han var snäll och petade in mig, tydligen fler än jag som har ont just nu. Men från botten kan man bara komma uppåt och mina nya snygga löparkläder hjälper ju upp humöret.

14 dagar!

Det har ju inte bara varit för att det är så himla kul och skönt att springa som har gjort att jag har sprungit 30 km eller varit ute i spöregn och snöstormar det har ju funnits ett mål och nu är det bara 14 dagar kvar. Det närmar sig med stormsteg. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag den 13/11 anmälde mig till Stockholm Marathon. Jag har försökt förbereda mig så gott jag kan, har haft ett par uppehåll i träningen pga förkylningar, hälont och annat. Hoppas nu att slitet räcker, överlevnadsinstinkten gör ju att man gärna tar ett extra pass. Oron just nu ligger i vänsterknät och att man inte har en aning om hur kroppen kommer reagera på en sträcka av 42 195 meter. Attans så långt. Imorgon blir det sista långpasset på 24 km sen blir det kortare pass hela vägen fram. Jag valde att följa ett träningsprogram men har inte lyckats följa det helt i och med uppehållen.
Nu håller jag tummar och tår att detta går vägen så jag får komma i mål den 30/5

Spöregn!

Efter att i Söndags ha sprungit ytterligare 30 km så har jag varit riktigt löpdeppig. Vänster knät tjurar och vill inte vara med på tåget. Klart att jag fattar att 30 km sliter men kände mig ändå inte riktigt beredd på att det skulle ske. Söker man runt på nätet så vet man varken ut eller in. Som tur var har jag snälla vänner som kan råda mig. Stretching, foamroller och lite rehabstyrka hoppas jag ska återställa eller åtminstone hjälpa knät på rätt väg. Idag sprang jag 8 km utan smärta det var en lättnad. På tal om springa, idag var det verkligen ösregn, jag tror inte jag hade många torra fläckar på kroppen när jag sprungit klart. Det rann liksom in i ärmsluten och väl där kom det inte ut, det rann så mycket vatten på vägen så det var omöjligt att undvika pölarna. Att springa i gummistövlar och regnställ hade varit det enda rätta om man vill vara torr, kanske att en sydväst skulle ha  räddat frisyren med, men det är mer tveksamt.

Tough Viking!

I dag var det dags att vara hejarklack till maken som skulle springa Tough Viking i Haga parken 18 galna hinder fördelade på 8 km. Robban skulle springa i hop med sonen som fick det i julklapp av oss, men han blev dålig och kunde inte köra. Så igår kl 21 ringde Robban till en kompis Johan och frågar om inte han ska ta platsen. Tog inte många sekunder innan han svarade ja med kommentaren bäst jag ställer från mig vinglaset nu då. Vilken fighter. Kl 10.10 var det start för de. Första hindret består av ett gäng amerikanska fotbollsspelare beredda att tackla dig all världens väg, andra hindret är isvak sen fortsätter det med det ena galna hindret efter det andra tills du äntligen kommer till det sista som är elstötar av 10000 volt samtidigt som du blir duschad av vatten.
Först i mål av våra två kom Johan otroligt starkt jobbat och strax därefter kom Robban. Två glada killar som faktiskt idag även premiärbadat i Brunnsviken och inte bara en gång utan för säkerhets skull var det flera hinder som gick ut i vattnet. Jag var glad att bara vara hejarklack idag.

Bortskämd!

I flera år har vi haft två bilar. Man blir väldigt bekväm när man alltid har tillgång till bil, men för en vecka sedan så blev det så att vi from nu och fram till september kommer att ha en bil. Rätt säsong att vara utan bil, vi bor ca 3 km från pendeltåget så det blir cykel. Jag cyklar gärna, man får en bra start på dagen och det är en vacker cykelväg. Men visst är det skillnad på dagar och hur vädret är. När solen skiner då trampar man lätt. När jag cyklade hemifrån i morse var det just en sådan morgon vackert väder och fågelkvitter. Under hela dagen var det strålande sol. Men nu på kvällen i samma sekund som pendeln var framme i Sollentuna så var det som att himlen öppnade sig och det började ösregna, det enda positiva då är att det är på hemvägen, för du måste ju hem. Drog på mig regnbrallorna och cyklade hem. I samma sekund som jag nådde ytterdörren slutade det regna. Ett måste däremot oavsett väder är det sköna sadelöverdraget, utan det slänger jag cykeln i diket och springer istället.

Cykelpremiär på fel dag!

Igår gjorde jag det, sprang 30 km. Att skillnaden mellan 20 och 30 km kunde vara så stor det var en nyttig erfarenhet. Första 24 kändes helt okej men när jag passerade 25 då var det som att någon fyllde skorna med cement ojoj vad tungt det blev. Ont i varenda muskel från säte till lilltå. Blev till att slita ihop sista 5 km så fort klockan visade 30 stannade jag för att därefter gå en stund för att varva ner eller kanske att jag faktiskt mer kröp fram, hem kom jag till slut. Sen var det ju det här i morse att cykeln skulle ut från garaget där den har bott under vintern, kan ju inte påstå att jag cyklade långt men de 3 km fick gott och väl räcka till. Ni vet när man efter lång tid sätter sig på en smal cykelsadel, den känslan. Ajaj.

Löv löv och åter löv!

Kratta löv i motvind är nog inte det smartaste man kan göra. Det går inte att vinna över löven. Efter en timme var det lika mycket löv som när jag började kratta om inte ännu mer. Nej då, visst blev det skillnad men det tog lång tid. Ogräs, damm och löv får man gratis. Men konditionen den får man minsann jobba ihop. Varje runda har sina utmaningar, för min del handlar det mycket om att variera tempot och sträckan. Är jag bekväm så springer jag alltid en flack runda i samma tempo,  men hur kul blir det? Igår så sprang jag 2 km i uppvärmning efter det intervaller 30 sek max sen 30 sek gåvila x 10 helt slut efter ett pass som totalt med nedjogg på 2 km tar max 30 min. Allt jag gör är för min utveckling och min kondition. 

Klämdagar!

Måste erkänna, jag älskar klämdagar. Dagar då man inte måste göra någonting. Ta dagen som den kommer. Sitter just nu med en kopp kaffe och bara njuter. Idag måste jag inte vika tvätt, inte sortera strumpor, inte dammsuga, idag vill jag bara vara. Viktigt att ha de här dagarna fria från allt. Jag har haft två dagar utan löpning, jag sprang i tisdags men då kände jag mig sliten efter lördagen. Idag längtar jag verkligen ut så lite senare idag blir det intervaller, kanske inte det mest njutbara passet en härlig vårdag men väldigt bra för utvecklingen.