Med omställningen till vintertiden kommer också mörkret. Tidigt tidigt på eftermiddagen ska du ut om du inte vill springa i mörkret. För de flesta av oss är det nog ganska svårt att hinna få till löpningen mitt på dagen, för mig är det kvällen som är bäst under vardagarna. Man kan ju alltid springa på löpband på gym, men för mig är inte känslan densamma. Men mörkret för mig är också skrämmande, helt plötsligt dyker dumma tankar upp och man vill gärna stirra över axeln. Sprang i torsdags på en relativt mörk väg, efter vissa sträckor finns det väldigt få hus, den enda fördelen med detta är att man pinnar på, utan att man riktigt tänker på det ökar farten. Men det är ändå märkligt hur mörkret för med sig en otrygghet, man springer på vägar där man sprungit förut, vägar där man egentligen känner till varenda grop, där fötterna vet exakt hur de ska springa, trots detta känner man sig orolig. Nu byter jag vägar, idag blev det löpning i gatulampornas sken och med bilar som sällskap. Men vad du än gör glöm inte reflexerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar