Skäll!

Så trött på att få skäll. Skäll är ju aldrig roligt att få. Där är jag ute och springer en superhärlig runda i friska vintervädret. 20 km blev det, jag sprang utefter vackra vattendrag bort till Ulriksdalsslott. Jag började i eftermiddagssolen och slutade i mörkret och då helt plötsligt kommer det en ettrig liten hund och skäller för allt vad den är värd. Jag lovar att jag studsade högt, vet inte om jag nämnt det tidigare men jag är ganska så hundrädd. Jag springer gärna ett par meter från hundar när jag möter de. Den här lilla hunden ville helt klart bita mig i hälsenorna samtidigt som matte stod och pillade på mobilen. Morr.
Under en löprunda tidigare i veckan mötte jag en man ute med två hundar, dessa hundar gjorde inget som helst väsen av sig utan de gick så snällt med sin husse, de visade mig inget som helst intresse när jag snabbt sprang förbi, som det ska vara. De hundarna har ju fått lära sig vad som är rätt och fel. Jag inser ju att det inte är hundarnas fel utan ägarna. De flesta har ju väldigt bra koll men är man inte beredd på massa skäll då tror jag de flesta hoppar högt, kanske att jag borde skällt tillbaka men jag ville hellre springa vidare. Förutom skäll från hundar så är det magiskt ute just nu, så passa på ut och spring innan det blir isigt och halt.