Jag är 44 år gammal, jag bor i ett tryggt vackert underbart land. Jag kan inte förändra världen men jag kan försöka påverka det som går. Det klassiska uttrycket ingen kan göra allt, men alla kan göra något passar väl bra just nu? Eller ska vi säga att alla kan väl göra som de vill? Nej, det fungerar inte så. Tyvärr finns det de som inte vill som vi andra, de som tycker att rätt är fel, de som inte förstår att vi alla har en jord att dela på. De som inte accepterar att alla får älska den de vill. De som tycker det är okej att bomba sönder ett land. Jag vill lära mitt barn bra värderingar, jag väljer att jobba i ett företag som bryr sig om människor. Jag skänker pengar till olika organisationer. Jag blir berörd i själ och hjärta av de bilder jag ser. Den människan som inte blir berörd vill man ju ta ett snack med. De flesta dagar är jag trygg, jag vet att det mesta fungerar. Jag blir arg när pendeltåget är försenat, jag gnäller över vädret. Det finns mycket som jag tycker skulle kunna vara bättre, men jag går inte runt och är rädd för vad som ska ske. Jag sover gott om natten. Låt oss nu hoppas att fler människor ska få uppleva trygghet. Jag sprang efter Edsvikens kant, jag såg folk som fiskade, två kvinnor som satt på en brygga och drack vin, såg barn som slängde stenar i vattnet och skrattade samtidigt. Jag mötte ett rådjur det var det som skrämde mig mest under hela rundan, tänk vad det jag tar för givet, för någon annan är en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar