Stockholm halvmarathon!

21098 meter, i härligt sensommar väder i ett vackert Stockholm. Njuter man hela tiden? Nej blir ju svaret. Loppen för mig är kryddan på träningen, det är ju på loppen man vill få resultat. Så fort man kört en distans så räcker det inte längre att ta sig runt utan man vill något mer. Före Januari i år hade jag aldrig kört 21098 m och hade inte haft några planer på att göra det heller. Men som tur är kan man ju ändra sig. Jag körde mitt första halvmaran lopp i April då jag tränade långdistans inför maran, efter maran blev det mest 10 km och träning för att bli bättre på midnattsloppet. Men i går var det alltså dags efter att på 3 veckor ändrat träningen för långdistans igen. Hade en önskan att greja halvmaran på 2 h för det krävs en snittfart på 5,40 km, tyvärr orkade jag inte riktigt hela vägen utan kom in på 2,01 46  då med en snittfart på 5,46. Jamen det är ju 2 h sa någon till mig, men just under löpning så är det ju tyvärr inte så, alla sekunder räknas. Det som jag är nöjdast med ändå är att jag verkligen försökte att komma på 2 h, jag gjorde ett försök. Jag tog ut mig och var trött när jag kom i mål, sen gjorde jag mitt snabbaste halvmarathon hitintills, så det finns hopp om att nå målet. Det finns fler lopp, självklart njuter man på loppen men mest när man kommer över mållinjen.