Försöker få ihop veckorna. Mycket på jobbet och löpningen kändes helt plötsligt inte så kul, just när man hamnar i de stressiga perioderna visst är det då som man behöver hitta tiden för träning? För mig är det så, även när löpningen känns trög så vet jag att jag mår bra av den och det gör att jag tvingar mig ut. Förra veckan blev det ett pass med långa intervaller, varje intervall var 1 km, galet jobbigt, ett lugnt kort pass och så i söndags dags att känna på årets längsta löpning 30 km, det var jättehärligt väder att springa i, jag felbedömde vädret då det var betydligt varmare än jag trott, jag hade 3 småflaskor med mig ut en med vatten en med saft och en med energidryck, saften och vattnet gick åt, vid 22 km var jag så galet törstig men bara på vatten, det blev ett stopp på en toalett för att fylla på vattendepåerna och det var så gott. Det var ingen vacker löpning de sista 8 km det var nog mer stapplande, men kroppen kändes okej, ryggen gjorde ont men då vet jag också vad jag behöver jobba med för att hålla under långpass och det finns inga genvägar för att ta reda på det, man måste springa långt. Att springa 1 mil jämfört med 3 mil den skillnaden känns. Även hårda bänkar känns lockande som sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar