Efter en dålig slutfas av träningen inför maran då jag bråkat både med rygg och knä var dagen äntligen inne. 12.10 dags för start. Samma sekund som starten gick började det regna lite försiktigt. Pang och i väg. Ingen stress, hittade en fart som jag kände mig trygg i. Det gick lite långsamt i början tyckte jag, där var mycket folk. Drack vid alla vätskekontroller för att hålla en bra nivå 10 km kändes lätt, 20 km likaså nu var det inte duggregn längre utan ösregn, gick inte att undvika vattepölarna. Trots regnet var det massor av folk ute och hejade. Tack till all publik. 30 km inte lika lätt, knät började ge sig till känna. Vid 32 stannade jag till vid en vätskekontroll, när jag skulle börja springa igen så var det som att någon kört in en kniv i knät och vridit runt. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte springa. Fick stanna och stretcha o sen gå försiktigt. På Västerbron linkade jag över, där stod de och sprejade kylsprej på onda knän, tack sprej på vänster knä. Efter 5 km i ösregnet kunde jag äntligen börja springa igen, vågade inte stanna på några fler vätskekontroller för då hade jag aldrig kommit igång igen, det var bara mål i sikte. Så glad när jag kom i mål även om det inte var på den tid jag tänkt. Men det innebär att jag har något att slå nästa år. För visst kan jag tänka mig att springa igen men då måste knäna hålla i 42195 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar