Party party!

Lördagsparty, som en kompis sa, här står man i värsta partystämningen men istället för party ska vi ut och springa på en  lördagkväll och inte bara vi.  Midnattsloppet det 34:e i ordningen, lockade närmare 30 000 löpare som sprang i den vackra sommarkvällen 10 km runt Södermalm. Efter en något rörig början som ledde till att jag startade i fel startgrupp 5 min senare än det var tänkt kom jag iväg. Detta lopp som jag sprungit förut och alltid kämpat med. Det jobbigaste mil-loppet jag sprungit med mycket backar och människor. Det här året kände jag mig bättre förbered än tidigare. Sist jag sprang var för 2 år sedan då kom jag in precis under timman men var helt slut. I år hade vi anmält lag med snittid. Jag slog min tid jag sagt, men min största vinning var känslan i kroppen när jag kom i mål. Naturligtvis var jag trött men jämfört med tidigare år var det stor skillnad. Visst är det kul när man får resultat, lyckas man sen kapa tiden mot tidigare och persa på ett lopp då får man extra energi att köra vidare. Jag känner fler som i lördags sprang sin första mil. Jag hoppas de blir bitna av loppen och vill springa fler mil, oavsett vad så är de mina hjältar som tog midnattsloppet.