En sådan dag då man hittar på allt man kan för att slippa träna, jag var taggad först, hade bestämt mig att 15 km skulle avverkas. Så fort jag klev ut från jobbet fick jag helt plötsligt ont i vänstra knät och visst hade det varit extra jobbigt på jobbet. Pendeltåget tog nog längre tid än vanligt, cykeln var extra tung ja så fortsatte jag. När jag väl kom hem slog jag foten i datorn och det gjorde verkligen ont. Tyckte så synd om mig själv, försökte få lite medhåll av maken att det nog var bäst jag skippade löpningen men det enda han sa var vila lite så går det nog över, det var ju inte vad jag ville höra. La mig i soffhörnet och tjurade en stund, sen slog det dåliga samvetet till. Jag hade ju tvingat i väg sonen som var trött på handbollsträning, han fick ju inte välja så varför skulle jag slippa undan? När jag som minst ville springa är det troligen då som jag behöver det som mest. Visst blev det en runda, dock inte lika lång som jag tänkt, blev jag gladare? Absolut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar